Ettusen åttahundra åttio timmar om året. Så lång tid tillbringar du på jobbet om du arbetar full tid men aldrig stannar en minut extra. Är du däremot kreatör, inom vilket område som helst, så jobbar du förmodligen mer än så. Faktum är att du aldrig kan vara helt ledig. Din hjärna slutar inte klura på saker bara för att klockan är sen. Vad du behöver är ett Pallazzo. En arbetsplats som är som om hemma vore din arbetsplats. Fast tvärtom.

Innan Pallazzot fanns i den köttsliga världen så existerade det som en idé. I ett tidigt brev från Kahuna till alla Friendsen beskrevs det som skulle bli Pallazzot så här: ”Det är viktigt att man inte kan få för sig att man kommit till ett ”kontor” när man besöker H.I.E.P. Lokalen skall inte bara vara en plats där vi jobbar, utan även fungera som vår ”logotyp”. Den måste därför vara rensad från allt som INTE förstärker känslan av att vi vill mer och tänker annorlunda. Vi skall bygga ett rum som tilltalar höger hjärnhalva med plats för stora hjärtan. Vi och de som besöker oss skall trivas här. Det skall kännas att man kan förverkliga drömmar här. Vi skall leva här många timmar av våra liv utan att behöva längta ut. Längtar vi ändå skall dörren vara väl tilltagen, reskassan god och hemlängtan omedelbar. Det vi skall bygga är ett klubbhus. En plats där man alltid känner sig välkommen, oavsett vad man sysslar med till vardags. En vänlig och varm plats. Ett hem för en genuint proffsig organisation som för den skull aldrig blir opersonlig. Därför skall vi absolut inte bygga ett kontor. Bort med alla planer på oklanderligt trendiga mötesrum. Glöm bort de konforma arbetsplatserna. Här finns ingen plats för fula kontorsbord organiserade i snörräta rader. Inga kabelgator. Inga whiteboards. Vi skall offra allt som säger designat kontorslandskap och istället bygga rum som stimulerar till samtal och fantasi. En mental bild jag jobbat med är att man skall kunna laga punkan på sin cykel mellan borden om man vill. Utan att det känns fel eller ostädat.”

Ingen har ännu behövt fixa en punka, men det står en moped parkerad inte långt från bordet där vi äter frukost. Fula kontorsbord och en del sladdar har det slunkit in, men det skyller vi på att vi inte hunnit fixa till allt än. Fast på bara två år har huset öppnat upp för flera filminspelningar, närmare femtio livekonserter med allt från Oscar Linnros till Omar Souleyman. Det har bjudits på 21 rättersmiddag till över hundra sittande gäster, dansats till flera av världens bästa DJ’s, det har ställts ut konst, guldäggsvernissage, teater, Textival, föreläsningar, Dia de los muertos, hyllade efterfester till Way Out West, Border reverb, vilt cook-off, bröllop och begravning. Pallazzot har varit bokaffär, turistinformation och skjutbana. Vi har haft söndagsbio, perverskroki och modevisning. Vula från Basement Jaxx har stulit vår champagne och halsat den liggande på ett bord, Artic Monkeys har blivit nekade inträde, en fakir har gått på lego, vår granne Timmy har grillat kycklingvingar till alla som vill smaka. På jobbet.

Om Hey, It’s Enrico Pallazzo! är ett sätt att organisera sig så är Pallazzot dess fysiska manifestation. Ett hus där allt skall vara möjligt. Och är det.