Jag passerar bakom honom där han sitter vid bordet. Försöker hejda min reflex att dra fingrarna genom hans tjocka hår. Misslyckas och måste väja för en armbåge. Vi skojbråkar och jag förvånas över hans hårda muskler. De här fajterna brukade jag vinna men nu får jag backa innan det går överstyr. När vi en stund senare sitter vid datorn och kollar YouTube-klipp lägger han armen över mina axlar och jag känner både lycka och svindlande sorg. Snart, snart ska vi skiljas åt.

Vi skulle ju åka skidor igen, gå på så många filmer, lekt mer med legot, läst fler sagor. Jag skulle ha badat dig fler gånger i baljan, borstat dina små tänder… så kort den blev vår tid tillsammans, var har jag varit? På jobbet, framför teven, på målarställningen, vid datorn. Lite sent att vakna nu, men desto större anledning att ta vara på tillfällena.

Vår Mazda rister i plågor. Vi hackar oss fram och motorn dör igen. – Ge lite mera gas och jobba med kopplingen! Vi skrattar och jag lär honom så gott jag kan, förmanar lite, berömmer lite. Jag njuter verkligen av stunderna vi får i bilen, bara vi två. Detta är något vi ska igenom, precis som min farsa och jag (pappa, du lärde mig fickparkera som en gud och varje gång jag gör det skickar jag dig en tacksam tanke).

Men vem är det som övningskör här egentligen? Det kanske är jag själv som håller på att förbereda mig mentalt för en ny tillvaro. Uppsagd på grund av arbetsbrist från det som kändes som en trygg och självklar anställning. Undrar om man får guldklocka efter 25 års pappatjänstgöring. Snart ska barnen ta kontrollen över sina egna liv och jag ska återgå till mitt.

Den gör ont, känslan av att bli frånåkt. En etapp är avklarad, baksätet snart tomt. Resan mot avgrunden känns plötsligt mycket kortare. Det är inte bara min son jag vill fånga i flykten, det är själva livet jag försöker greppa.

Men hey, vid min sida sitter ju du, min trogna co-driver och kärlek. Vi har försökt träffas då och då under livsrejset, mellan tvätthängning, föräldramöten, husmålning och Hemköp. Spänn fast dig nu, den vår de svaga kallar höst ligger framför oss. Bring it on!

Jurgen Teller Opening Lower East NYC.