Föreläsning med Bea på Pallazzot.

Sonens polare skulle ha den goda smaken att ha ätit innan, men dotterns gäng kunde gärna tänka sig middag hos oss innan filmkvällen tog sin början. Jojo, smidigt av föräldrarna att inte utfordra sin avkomma innan dom kommer och sover över!

Väl hemma, med svettig rygg, öppnar jag en välförtjänt pilsner och börjar hacka, riva och skala. Avocadorna är helt perfekta – hur ofta händer det? Guacamolen blir episkt god. Dippar, dricker, öppnar nästa öl.

Ännu ensam i huset, Love Antell sjunger “för alltid ung” och jag genomfars av fantomsmärtor från svunna tonår. Irritationen övergår i lycka. Kanske är det lökhacket, kanske ölen; mina ögon fuktas. Här står jag, pappa till två fantastiska ungar. Som har kompisar. Och som faktiskt VILL vara här. Skäms! Det här är väl ändå det minsta du kan göra för dem under dessa skälvande, ångestladdade och lyckorusande tonår? Bara vara en trygg hamn. Servera deras jävla tacos med ett leende.

Min dotters färgstarka kompisar väller in och tar över. En har smurfblått hår. Två hånglar tvångsmässigt i och utanför huset. Samtalen bubblar runt bordet och jag har genuint kul. Jag inser att alla inte kan göra som mina ungar och ta hem polare bara sådär. Som till exempel killen med svårt troende föräldrar, som måste hålla sin metal-musik på dold spellista.

Efter maten lägger dom beslag på min iphone och mitt spotify och vardagsrummet blir ett galet dansgolv. Jag tänker att jag kan väl se på tv i ett senare liv. Dom river runt bland mina skivor och förhör sig noggrant om min musiksmak. Dottern berättar stolt om hur hon köpt Nirvanas Nevermind och sen fått inse att pappa haft den sen 1991. “Du är cool” lyder omdömet från ungdomarna.

Börjar förstå att jag inte är enbart gammal. Jag är rik på åldrar. Dom finns därinne och det är bara att plocka fram dom. Känna in.

Jag vill påstå att föräldraskapet är en bekväm och lite småtråkig startsträcka fram till det fantastiska och fruktansvärda crescendot som är tonåren. Det är nu, i den smärtfyllda brytningen mellan barndom och vuxenhet, som de utmanar dig på riktigt. I en balansgång på slak lina över svarta bråddjup.

Älska mig!

Men låt mig vara!

“med inrikes-stämplar har jag rest i tanken
som älskarens händer i håret”

Warming up the copy machine to install freshly printed tourist folders
for all the curious faces I will meet . Of course NO command works
between the computer and print device today, and I constantly try to
locate the source of bad command.

Why doesn’t it want to print? The opening time slowly reaches the last
minute. I am loosing my control and sincerely wants to kick the hell
out of the device. Pulverize its stupid instrumental soul. Then….It
suddenly starts spitting out the double layered sheets and in color!
Perfect. I operate the surgical knife to remove all edges and cutting
marks.

A chilly wind from the ocean meets the preheated space, when i open up
the doors. I drag the opening sign out in front of a group of
unlookers. They study me and the sign for a moment hesitating for
whether to make an approach or not. They decide to move on. I pour my
fifth cup of coffee and hear footsteps behind me. My new colleague
Martin greats me with a huge but nervous smile. Where do we start he
asks me. Throw your coat. I say.

Martin picks up the freshly folded tourist folder, reading:

Röva fram
This activity is proper for the bold, one-time visitor, with no
intention to return or make any acquaintances worth saving. A huge
body mass is considered an advantage along with eating saucy food on
the run. The main focus should however be on the way you move your
carcass forward in public space. Gestures must be brusque and plump;
no sensitivity for other people can be involved in the act. Röv
meaning arse, there can be no doubt about how you must behave in every
given moment. Pay attention to details, if hesitating, release sounds
originated from this part of the body in a disgusting way.
It will work as a charm and make sure that you are left alone during your stay.