helmer-640

Livets format

I Vasastaden finns det en källare där det försummade och bortglömda får en andra chans. Genom Helmer Blomgrens omsorg och kärlek har tusentals hifiprodukter hittat nya hem. Han är 73 år gammal och inne på sitt sextonde år som de uttjänta formatens främste försvarare.

Det låter som en gammal kassaapparat. Det är nästan samma storlek också, en stor maskin i svart järn med en blankpolerad spak på. Ett mekaniskt Krrrra-tjing hörs när de pyttesmå bitarna målartejp spottas ut. Helmer Blomgren fnissar till.

-Den här grejen är jag väldigt förtjust i. Jag blev alldeles lycklig när jag såg den första gången. När jag går förbi den tar jag en tejpbit oavsett om jag behöver den eller inte. Man kan ställa in den på olika storlekar också, säger han och tar ännu en liten bit tejp.

Med remsan fäster Helmer följesedeln på en gammal Altec Lansing-förstärkare som lämnats in för reparation. Källarlokalen på Nedre Fogelbergsgatan är helt full. I hyllar, högar och staplar finns årtionden av hifihistoria till salu. Allt i bara ett exemplar. En knappt bärbar bandspelare han nyligen hittade på en loppmarknad till exempel. Utan en enda plastdetalj väger Hitachi-bergsprängaren in på 15 kilo. Helmer tittar ömt på den medan han förklarar att just denna modell var anledningen att bärbara bandspelare började kallas för bergsprängare. Jag frågar honom om den är till salu. Han funderar ett tag innan han svarar

-Kanske om ett tag. Men inte ännu.

I Helmers värld är apparaterna, människorna och mötena unika. Internethandel har aldrig varit ett alternativ för honom. Men en hemsida skaffade han redan 1997. Den har inte uppdaterats sedan 1997. Han vill veta var grejerna hamnar, säger han. Och han vill ha gott om tid för att få reda på vad varje kund har för behov.

-På Mediamarkt handlar det ju om att sälja samma sak till så många som möjligt. Att få varje kund att ha samma behov. Jag tror inte på det där. När en försäljare säger ”Köp den, den har jag själv” blir jag irriterad. Varför skulle den i så fall passa för mig? Jag vill ta reda på exakt vad du behöver som ingen annan behöver. Det är det jag går igång på, det där ihopparandet mellan apparater och människor. Och det tror jag blir svårt över Internet. I alla fall kan jag inte det.

Förutom alla tänkbara och otänkbara apparater som väntar på att behövas konkurrerar Helmers förflutna som fotograf om utrymmet i den lilla källarlokalen. Överallt är det bilder. Mest på hans fem barn. Hans äldsta är 48 och den yngste är 17. Helmer har fotograferat och filmat alla barnens uppväxt.

-Det skiljer trettio år mellan den äldsta och den yngsta. De äldsta filmades med 8 mm. Sen blev det Dubbel 8, Super 8 och Super 8 med ljud. Sen kom Sony Beta-formatet och så VHS såklart. Sedan var det ju Video 8, Video 8 Digital och Hi 8. Den yngsta har filmats med DV-kassett. Det har varit ett jävla jobb med att ständigt överföra till de nya formaten.

Helmer berättar om den mödosamma processen med att filma av Dubbel 8 till VCR genom att projektera filmen samtidigt som han och barnen kommenterade. Han är glad över att han har sparat på filmerna. Men i första hand har kameran hjälpt honom i stunden han använder den.

-Jag kommer närmare verkligheten när jag förevigar den. Jag blir mer närvarande. Det är en stor tillfredsställelse att uppleva något och dokumentera det. I det ögonblicket ser jag lite till.

Jag frågar Helmer om han inte tror att han missar att ta del av verkligheten, om inte apparaterna står i vägen på något sätt. Han svarar utan att tveka.

-Apparaterna är ju byggda av människor för människor. De är verkligheten. Den här grammofonen är ju någonting väldigt verkligt.

Helmer fingrar på den vändbara pickupen på en gammal skivspelare i teak från 50-talet. Han demonstrerar hur den kan spela två hastigheter och hur systemet med de dubbla nålarna fungerar.

-Jag ser fram emot när rätt kund kommer in och får se den här. Någonsom alltid har behövt just den här spelaren. Vi kommer stå här och prata med varandra, precis som du och jag gör nu. Samtalet och mötet kommer säkert att bli trevligt. Och så småningom när kunden går hem med sin skivspelare kommer vi båda att minnas vårt möte. Vad skulle kunna vara mer verkligt än det?

 

Alla

Jasså det tycker ni!

  1. 01

    Viktor Byhr

    Ögonblick då man blir extra stolt över att bo i Göteborg. Ögonblick då man läser om personer som detta.