Läkaren på festen

– I början sa jag som det var. Att jag jobbade med digital kommunikation och bland annat byggde appar. Men de senaste åren har jag fått censurera mig själv. Alla har ju appar. Det är väl i och för sig bra för mig. Men det gör också att varenda jävel kommer fram till mig med sin ”helt-jävla-grymma-app-idé-som-jag-inte-kan-avslöja-så-mycket-om-men-som-du-kanske-kan-göra-och-som-kommer-bli-nästa-wordfeud”. Typ.

I årtusenden har läkare på fester hymlat med sin yrkestitel. Redan för 2500 år sedan sa Hippocrates att han ”jobbade med media” när han besökte Kos Tavernor för att ta sig några krus vin. Anledningen är enkel. Läkaren på festen får inte ha trevligt. Läkaren på festen får inte diskutera politik, skvaller eller byta recept. Istället får han lyssna på överförfriskade festdeltagares berättelser om sina och sina anhörigas krämpor. Han får titta på födelsemärken, herpesblåsor och rödfnasiga näsvingar. Men han får aldrig, aldrig titta någon i ögonen.

Hippocrates och Hemark levde i olika tider, i olika länder och har vitt skilda yrken. Men deras ångest är precis den samma.

– Jag har prövat flera olika taktiker för att undvika att stå och prata app-idéer hela kvällarna, säger Thomas Hemark när vi träffas på lunchrestaurangen Aquarelle i utkanten av Partille.

– Mitt huvudargument är ju att det kostar pengar att göra en app. Något människor har väldigt svårt att förstå. Standardsvaret är att det börjar på 200.000. Men folk bryr sig inte. Thomas suckar medan han förser sig med några av de kokta ägg som alltid ingår på Aquarells lunchbuffé.

– De bara maler och maler. Tror att de ska bli miljonärer. Men vill att jag ska jobba gratis. Utan att ha någon aning brukar de säga att det ”bara tar några timmar”.

Att sluta göra appar har aldrig varit ett alternativ. Thomas gillar det för mycket. Innan jag lämnar Thomas på Aquarelle ber han mig framföra en sak till folket där ute.

– Kan du inte bara skriva en sak? Att appar kostar pengar att göra. Att idéer är roligt att diskutera, men inte alltid. Och att jag faktiskt är en människa också.

Jag lägger min hand på Thomas axel och trycker till lite lätt innan jag går ut genom dörrarna. Och lämnar honom ensam kvar.

Tags: app